Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta surfa på denna webbplats accepterar du cookies.

Lagar som styr ditt uppdrag

Som förtroendevald bör du vara insatt i de legala ramarna som styr verksamheten i din nämnd. Kommunallagen, förvaltningslagem och offentlighets- och sekretesslagen är övergripande för alla verksamheter i en kommun.

Kommunallagen (KL) i korthet

Kommunallagen ger stort utrymme för kommunalt självstyre. Den styr kommunernas verksamhet och organisation. Kommunallagen reglerar formerna för den kommunala demokratin, bland annat myndigheters befogenheter, villkoren för arbetet i fullmäktige och nämnderna och den ekonomiska förvaltningen.

Kommunalt självstyre innebär att kommunerna har stor rätt att själva bestämma på vilket sätt de ska sköta sina arbetsuppgifter och hur de ska fördela sina resurser.

Kommunallagen säger också bland annat att kommunen ska behandla alla invånare lika, samt att kommunen får driva näringsverksamhet, men utan vinstsyfte. Kommunallagen i sin helhet hittar du till höger.

Förvaltningslagen (FL) i korthet

Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om hur förvaltningsmyndigheterna (till exempel nämnderna) ska handlägga ärenden. Om någon annan lag eller förordning innehåller bestämmelser som avviker från förvaltningslagen, så gäller bestämmelserna i den andra lagen/förordningen i första hand. Till exempel skola, äldreomsorg och socialtjänst regleras genom olika speciallagar.

Förvaltningslagen anger också rättigheter och skyldigheter för myndigheten och för enskilda, samt innehåller regler om överklagande. Lagen anger också den skyldighet som myndigheten (t.ex. kommunens socialnämnd) har att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. 

Varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Förvaltningslagen i sin helhet hittar du till höger.

Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) i korthet

Offentlighets- och sekretesslagen innehåller bestämmelser om myndigheters hantering av allmänna handlingar, om tystnadsplikt i offentlig verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Inom till exempel socialtjänsten och hälso- och sjukvården råder tystnadsplikt för uppgift om enskilds personliga förhållande, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men.

Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller på annat sätt. Om en person bryter mot tystnadsplikten kan han dömas till böter eller fängelse.

Offentlighetsprincipen i korthet

Offentlighetsprincipen innebär bland annat rätten för alla, svenskar och utländska medborgare, att ta del av allmänna, offentliga handlingar hos myndigheter och förvaltningar. Syftet är att ge dig insyn och möjlighet att kontrollera hur politiker och tjänstemän sköter kommunen. På så sätt har du också möjlighet att påverka verksamheten.

Offentlighetsprincipen innebär också att allmänheten har rätt att närvara vid kommunfullmäktiges sammanträden.

Offentlighetsprincipen begränsas dock av Offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser för att bland annat skydda enskildas personliga och ekonomiska förhållanden.

Offentlighetsprincipen ingår i Tryckfrihetsförordningen och har funnits i Sverige ända sedan år 1776 och är ett av de viktigaste inslagen i vårt demokratiska samhälle.

Lagen om offentlig upphandling i korthet

Kommunen, som är en offentlig verksamhet, behöver köpa varor och tjänster. Detta görs med skattemedel, vilket kräver affärsmässighet och varsamhet med budgeten.

På samma sätt är det ett rimligt krav att ingen utestängs från möjligheten att göra affärer med kommunen på grund av att man inte är känd eller andra svårigheter. Lagen om offentlig upphandling sätter upp regler för kommunens upphandling.

Plan- och bygglagen (PBL) i korthet

Plan- och bygglagen reglerar planläggningen av mark, vatten och byggande. PBL innehåller bland annat bestämmelser som gör alla kommuner skyldiga att upprätta en översiktsplan för hela kommunen. Lagen innehåller också föreskrifter om detaljplaner, bygglov, byggtillsyn och byggnadsnämndernas verksamhet.

Miljöbalken (MB) i korthet

Miljöbalken är en ramlag och innehåller många olika verktyg för att uppnå det övergripande målet om en hållbar utveckling. Bestämmelserna syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.

En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Skollagen (SL) i korthet

Skollagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om utbildningen inom alla skolformer. Lagen anger övergripande mål för utbildningen samt övergripande riktlinjer för hur skolans verksamhet ska utformas. I skollagen finns bestämmelser om vilka grundläggande krav som ställs på kommunerna.

Där finns också bestämmelser som är riktade till elever och föräldrar, nämligen sådana som rör skolplikt och rätten till utbildning.

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) i korthet

Hälso- och sjukvårdslagen innehåller de grundläggande reglerna för all hälso- och sjukvård. Lagen är i allt väsentligt utformad som en ramlag. Den anger mål för hälso- och sjukvården och krav på god vård.

I övrigt finns bestämmelser som klargör landstingens och kommunernas ansvar för olika delar av hälso- och sjukvården.

HSL innehåller flera bestämmelser som rör vårdens kvalitet och att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Lagen innehåller också bestämmelser om att vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet för att tillgodose patientens behov av trygghet i vård och behandling.

Socialtjänstlagen (SOL) i korthet

Socialtjänstlagen är en målinriktad ramlag, vilket innebär att istället för att i detalj reglera verksamhetens utformning anges istället målen för verksamheten. Kommunen har fått stor frihet att ordna verksamheten efter sina egna förutsättningar och behov, så länge de når de gemensamma målen för hela Sveriges socialtjänst.

Detta gör att lagen kan komma att tillämpas olika i olika delar av landet. Det finns bindande anvisningar i lagen bland annat för rätten till bistånd och för omsorg om äldre och funktionshindrade.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i korthet

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

LSS ger rätt till tio insatser för särskilt stöd och särskild service som människor kan behöva utöver det som de kan få genom annan lagstiftning. De tio rättigheterna/insatserna är:

  1. Rådgivning och annat personligt stöd
  2. Personlig assistans
  3. Ledsagarservice
  4. Kontaktperson
  5. Avlösarservice i hemmet
  6. Korttidsvistelse utanför det egna hemmet
  7. Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år
  8. Boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdom
  9. Boende med särskild service för vuxna eller annan särskild anpassad bostad
  10. Daglig verksamhet

LSS är ett komplement till andra lagar och innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som andra lagar ger. En begäran om stöd och service från en person som ingår i lagens personkrets bör i första hand prövas enligt LSS om det är en insats som regleras i lagen. Motivet till detta är att det i allmänhet får antas vara till fördel för den enskilde.

LSS gäller för

  • personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
  • personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
  • personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

     


Sidan uppdaterades 6 februari 2018